Jag vet inte riktigt vad jag ska säga förutom att jag är chockad.

Jag får inte ur mig något, inte ett enda ord, inget inget.. Jag är bara glad att min familj i chile mår bra trots omständigheterna. Vad jag vill göra nu är att hämta alla hit! Öppna mitt hem för dom. Men jag kan inte. Jag känner mig hjälplös.. Vet inte vart jag ska börja. Vill åka dit men får inte pga det som hänt. Jag har fått tillbaka mina magsår efter den här veckan. Jag får inte ens i mig en ordentlig matbit utan att vilja spy upp det. Jag får lust att lägga mig på sängen och bara stirra blint på väggen. Jag har gått runt och bett till Gud ett flertal gånger.
Ser ni, gott folk? Ser ni vad som håller på att hända? Det som står skrivet i Bibeln håller på att hända. Har ni inte läst bibeln,så läs den. Annars gå direkt till Matteus 24, mening 7.

Snälla ni som egoister. Öppna era sinnen och hjärtan.. För en gång skull. Ni vet inte ifall ert liv tar slut imorgon.. Jag vet inte heller. Det enda jag vet är att jag bugar mig inför Guds kraft och makt. Jag är beredd. Det är de enda jag har att säga. Inte ens mitt hjärta, som behandlar mig som sitt eget liv, har makt nog att rädda mig från min djupa ångest.

Ni kommer få se. En efter en.. Det här är bara början.


/ Förlåt ifall jag gör er upprörda. Men det är mina tankar, mina åsikter. Och sist jag kollade så hade vi yttrande frihet här i Sverige. Inget kommer få mig att ändra mig. Speciellt inte era försök.