Ni som känner mig vet att jag har ett taskigt imunförsvar..
Det började i sammaband med lumpen då jag gång på gång var ute i skogen med blött hår och vägrade klä på mig ordentligt(Vi hade iofs inge val eftersom allt skulle vara hårt och kallt under min värnplikt). Jag fick bihåleinflammation. Inte nog med det! Den är kronisk. Jag är alltså alltid snuvig. Läkaren gav mig kortison nässpray. Skulle ta den i 6 månader. Haha aldrig i livet, det är som att gräva sin egna grav. Och jag struntar ifall ni säger att jag är dum för att jag valde att inte ta den. Men om ni läser riskerna, Ja då är de nog lika att låta bli =) Jag hade tagit den i 2 månader innan de. Tillsammans skulle de blir 8 månader av intensivt gift i näsan.

Nu efter julen har de känts helt underbart. Jag har inte haft en jobbig snuva utan den har varit som puts väck!
Fram tills mitt hjärta fick en rejäl förkylning och smittade mig. Det här är den jobbigaste förkylningen ever.. Jag kan inte äta med stängd. För jag kvävs bokstavligen! Jag känner mig så vimsig. Och de kan jag faktiskt intyga med hjälp av mina kollegor. Jag tappade räkningen ca 10 gånger idag när jag räknade kassan.. Jag va först att sätta mig på kontoret och den sista att gå därifrån.

suck.. jag måste gnälla av mig litegranna.
Kan inte någon komma med te, citron och honung? Kanske någon husmanskur? Mitt hjärta är upptagen ikväll och mina föräldrar tycker jag är gammal nog att klara mig själv. Ha...... ha..... ?? :(