Ibland brukar jag ligga i min säng och tänka på mitt förflutna.. Allt de dåliga, men de fina jag gick igenom. Jag tackar alla människorna jag en gång haft i mitt liv som gett mig dåliga stunder.  Hade de inte varit för er så hade jag fortfarande varit en pessimist och trott bra saker om allt och alla. Men inte längre, efter att jag hade så dumma människor i mitt liv såhar jag lärt mig.. lärt mig att se över de hela och ta allt meden nypa salt. Oftast när man har 1 problem så kommer de alltid 10 000 andra. Världen blir en såån mörk plats där man inte vill göra något, se på någon och prata med någon. Där har jag en gång varit.. Så när folk vänder sig till mig med (exempelvis kärleks)problem så hugger de oftast till i hjärtat för att jag känner de ni känner och för att jag har gått igenom de går igenom.

Jag kan svära, dyrt och heligt, att efter regn kommer sol, att gräset är ljusare på andra sidan och att allt allt allt kommer att lösa sig. När jag va i er situation, trodde jag inte det. Jag trodde att jag aldrig skulle återfinna glöden i mitt liv. Jag minns att jag kunde sitta uppe flera nätter i rad utan att ens tänka på sömn och bara titta taket och se hela mitt liv passera i revy. Jag trodde att jag skulle dö ett flertal gånger och ni som fanns vid min sida var vittnen till de. Det ni gjorde för mig kan inte beskrivas med ord. Jag har så mycket att ge tillbaka till er!

Jag gjorde spontana beslut, lyssnade inte på någon, gjorde VAD jag ville. Det vart så mycket att jag tillslut skämdes att berätta för folk. Flera gånger lovade jag mig själv och er att sluta gå runt i cirkeln och undvika att ramla i ett stort hål. Flera gånger lyckades jag, flera gånger föll jag.

Och så en mörkmörk dag 2008 så bestämde jag mig! Bestämde mig för att göra mig av med allt. Vissa skrattade och önskade mig lycka till. Vissa stod där som pelare, sa ingenting men jag kunde se i deras ögon att de var beredda att hålla i mig hårt,så hårt så att jag inte föll.

2008 var förövrigt ett fint minne! Det var då jag gjorde lumpen och träffade helt awesome människor som jag ännu håller hårt i mitt hjärta. Jag har också lumpen att tacka. Jag liksom försvann i skogen utan någon somhelst kontakt till resten av världen. Det, mina kära läsare, de var pricken över i:et! Sista halvåret började jag växa som människa. Mitt under allting kom mitt fina hjärta.. Som ur en dröm kom han in i mitt liv och visade mig att bra människor fortfarande fanns. Sjävklart hade vi våra problem(precis som alla), men dom redde ut sig snabbt. Och de gör vi ännu.. Låt aldrig ett problem växa! Ta tag i det innan de urartar. Lyssna alltid på varandra och kom fram till gemensama beslut. Ta inte heller för givet att en person ska skräddasy sig själv för din skull. Anpassa er lika mycket efter varandra istället.

iallafall....

Ännu en gång gjorde jag en förändring i mitt liv! Och den förändringen visade sig vara en av de bästa jag gjort..
Jag valde att klippa kontakten med några enstaka. I början kändes de konstigt men jag fick så oooootroligt mycket tillbaka. Jag känner mig bättre i dagslägetoch har äntligen funnit den typen av ro i mitt liv. Där de bara är jag och de jag väljer! Jag kan inte säga att jag är 100% lycklig nu. De finns fortfarande saker jag måste ändra och fixa. Men jag kan säga att jag är på GOD väg. Jag har jättefina vänner, har mitt fina hjärta som aldrig skulle låta de gå en enda dag utan att visa hur mycket jag betyder för honom.


EN sammanfattning av min ( kanske onödiga för er, men inte för mig) långa text.
ALLT löser sig i slutändan! Ge aldrig upp.. Sök er till glada och positiva människor och inte till avundsjuka eller svartsjuka personer som bara bryr sig om sig själva och ljuger så håårt så att de själva tror på det :)


Nu har jag skrivit för en hel vecka framåt. Men jag ville bara dela med mig mina tankar. Och min erfarenhet + lite av mitt förträngda liv. Njut och gör vadfan ni vill me de =) Sprid de vidare, bullshita mig och berätta för alla att Leyla lagt upp lite av sitt förra liv i nätet. Jag bryr mig inte. Se bara inte till att vara lika dum som jag varit.

Puuuuh.. mina fingrar går snart sönder.