Idag har de känts jätte konstigt i magen..
Har undra hela dagen varför. Det är något med den här dagen som jag hade svårt att komma på exakt vad det var.
Fram tills någon timma sedan när jag får ett sms från en tjej jag gjorde lumpen med. Och Japp, idag är det 2 år sedan jag ryckte in. 2 år sedan jag förbannade mig själv för att ha gett mig in i det. 2 år sedan innan jag insåg att Lumpen skulle vara det BÄSTA som har hänt mig.

Att känna :
"Jag skulle kunna bli kastad, helt ensam, i skogen med de jag har på mig och K L A R A mig alldeles utmärkt i några dagar"   - är helt underbart. Det är nämligen inte många som kan det.

Förutom den fina, men hårda, erfarenheten så fick jag så mycket utav det. Jag lärde mig att bli självständig.. Tog mig ur något jag aldrig (inte mina vänner heller för den delen haha) trodde jag skulle dra mig ur. Jag träffade en utav världens finaste människor därinne. Någon som skulle komma att betyda så himla mycket för mig... och jag för han.

2 år sen! Fatta va sjukt..  Jag var 19 år. Ett litet barn..

Jag saknar er. Jag saknar er massor. Saknar att irritera mig på er.. Saknar att veta att ni är irriterade på mig haha. Saknar att städa, skura, moppa och gnugga. Saknar att få se min kära vän Lovisa. Saknar att se ER!!
Jag kommer aldrig någonsin glömma er.. Aldrig någonsin.