Nu är de över! Idag blev jag av med det som tydligen var orsaken till min fruktansvärda smärta.
Hade med mitt hjärta och han var världens stöd. Däremot är jag fortfarande hög på morfinet dom gav mig.. haha! Jag kunde knappt gå upp för trapporna. Jag trodde jag skulle ramla bakåt eller bara spy av smärtan jag fick när jag skulle försöka kämpa mig upp.
NEJ nu ska jag faktiskt försöka hälsa på min lilla granne.

Jag är överklycklig, nu är de faktiskt över och jag väntar på smärtfria dagar. Förresten så undrar jag över en sak. Vädergudar, hur tänkte ni nu?

Jag håller på att hitta min balans i livet igen. Dom här julledigheterna höll på att ta kål på mig. Som jag berättat innan så gillar jag rutiner. Fast inte alla typer. Jag fastnar lätt och jag går gärna runt i cirklar för de är liksom min personliga grej.

För mig har alltid Min familj och mitt jobb kommit först först först. Det prioriterar jag framför allt. En plikt i livet är en PLIKT i livet, tyvärr.  Efter det kommer självklart mitt sociala liv. Mitt hjärta och mina vänner. 
Jag måste jobba! Jag kan inte sitta hemma och titta mig själv i spegeln hela tiden. Oavsett om jag är med min familj så funkar jag inte ifall jag inte gör något för mig själv. Jag menar inte gå och unna mig i en fika eller sånt. Utan jag snackar om att känna att jag gör något, känna att jag gör något vettigare än att sitta hemma och inte göra ett sh!t.
Nu när jag har börjat jobba igen så känns allt normalt igen.. Jag har lust att hitta på något med folk som bor en bit ifrån mig. Mötas i stan på en fika etc. Jag har liksom den kraften. Hemma är de bara tråkigt och de slutar med att man blir lat och vill bara vara hemma. Man måste typ ta sig själv i kragen för att göra något.

Nu väntar en fullpackad vecka med shopping (ännu en positiv sak med att jobba. Pengar kommer och går.. visst.. Men utan pengar så går inte du..... förstårnivadjagmenar? haha. Det är endå en av säkerheterna i livet), äte ute, bio, och jobb. Men jag får ändå inte gå galen med pengarna. Jag måste spara! spara spara..

Konstig dag idag. Illamåendet vägrar gå över men jag har varit hos läkaren och fått tabletter mot det. Känns som om allt som bara rör vid mig gör mig illa och jag vill bara sätta mig ner och gråta. Är det normalt? Enligt min läkare är det de. Men hur länge ska jag hålla på såhär? Hur många prover ska jag få ta? Hur många läkarbesök och läkare måste jag träffa innan dom säger vart exakt de ligger?

Det jobbigaste är när folk blir så oroliga. Det är i n g e n t i n g som inte går att lösa =)

Nu ska jag försöka sova =) Ska se på CSI och hoppas på att morgondagen blir lite bättre än idag. På torsdag börjar jag jobbet igen! FINNS DE NÅGOT BÄTTRE?! äntligen!!

Idag har de känts jätte konstigt i magen..
Har undra hela dagen varför. Det är något med den här dagen som jag hade svårt att komma på exakt vad det var.
Fram tills någon timma sedan när jag får ett sms från en tjej jag gjorde lumpen med. Och Japp, idag är det 2 år sedan jag ryckte in. 2 år sedan jag förbannade mig själv för att ha gett mig in i det. 2 år sedan innan jag insåg att Lumpen skulle vara det BÄSTA som har hänt mig.

Att känna :
"Jag skulle kunna bli kastad, helt ensam, i skogen med de jag har på mig och K L A R A mig alldeles utmärkt i några dagar"   - är helt underbart. Det är nämligen inte många som kan det.

Förutom den fina, men hårda, erfarenheten så fick jag så mycket utav det. Jag lärde mig att bli självständig.. Tog mig ur något jag aldrig (inte mina vänner heller för den delen haha) trodde jag skulle dra mig ur. Jag träffade en utav världens finaste människor därinne. Någon som skulle komma att betyda så himla mycket för mig... och jag för han.

2 år sen! Fatta va sjukt..  Jag var 19 år. Ett litet barn..

Jag saknar er. Jag saknar er massor. Saknar att irritera mig på er.. Saknar att veta att ni är irriterade på mig haha. Saknar att städa, skura, moppa och gnugga. Saknar att få se min kära vän Lovisa. Saknar att se ER!!
Jag kommer aldrig någonsin glömma er.. Aldrig någonsin.

WOW, vart ska jag börja.. för de första så var avatar RIKTIGT grym. Så min smak på film! Jag älskade älskade älskade den. I övrigt har det hänt lite småsaker och jag vet inte riktigt hur jag skulle klarat mig om det inte var för mitt hjärta och min bror + hans flickvän.

Nu ska jag ta och fixa mig. Vi ska till min morbror på lunch..
Perfa! Ha de bra så länge

Det var som sjutton... Alla biljetter till Avatar har nästan varit helt utsålda sen premiären. Lyckligtvis hittade jag 2 st till mig och min lillebror efter att ha gått igenom nästan alla biosalonger i Stockholm.

hoppas alla haft de bra och mysigt under Julen och nyår.