Hej små sötbollar. Idag känner jag mig på någorlunda bättre humör.. Var aldrig på dåligt egentligen, var nog mest kluven. Jag blir nästan lite arg på mig själv som alltid säger "Nej fy, det här är sista gången" och ändå faller jag i samma grop. Efter bollande fram och tillbaka så öppnar jag nog ögonen.. fast jag vill vara ärlig mot mig själv och er. Jag kommer garanterat hitta på ursäkter, som mitt hjärta säger, men den här gången har jag en säkerthetslina :) Nu pratar jag inte om en person specifik som jag gjorde i inlägget nere, utan nu pratar jag allmänt. Att det ska behöva vara så! Som jag skrev igår, jag är långt ifrån felfri men usch vad jag kände mig nere igår.. Man mår som man förtjänar, sägs det. Men jag tycker ändå att det var överdrivet igår. Det enda jag får ut av det här är att jag vet nu vad jag själv och resten är kapabla till. Speciellt vart varenda liten filur står :) missförstå mig rätt nu.. Jag har personer värda GULD vid min sida och dem släpper jag aldrig. Utan vi pratar om den andra skaran jag borde släppt taget om för längesedan men som jag ändå gång på gång.... förlåter.... typ. Haha nu ska jag sluta prata för jag känner redan hur jag börjar bränna ming hjärna och antagligen trötta ut er med.

Jag sitter med sociologi boken öppen och får lite småpanik. För första gången har jag öppnat ordboken och slagit upp vad olika ord betyder. Min stora fråga till mig själv är, när tappade jag kunskap? Haha.
Nu ska jag ge mig på nästa fråga. Den lär väl ta sisådär timman den med :)