Åh! Vaknade imorse men en konstig känsla..
När de är sånt här dåligt väder så segar jag mig alltid innan jag går upp till jobbet.
Jag gillar att sträcka på mig, gäspa, mysa med täcket, snurra in mig, kolla upp mot taket och gäspa ännu mer. Idag vaknade jag irriterad, irriterade för att vädret var dåligt och för att jag frös och bara tanken av att jag skulle frysa ännu mer när jag skulle ta tåget gav mig lust att ringa min chef och säga att jag inte kom.

Ja ni, den tanken försvann lika snabbt som den kom.
En quitter? Leyla? Nej ni.
Det växte jag ifrån i lumpen..
DET NI! Ni som tror att vakna sju och gå 1 km till jobbet är jobbigt? Då föreslår jag att ni gör lumpen. Till alla som inte gör klart era sysslor, till alla som hittar på förklaringar för att skippa jobbet,plugget och alla plikter ni har här i livet. Och till er som inte orkar gå 5 meter!

När vi stod uppställda utanför garnisonen precis innan vår plutonchef skrek MUCK, så minns jag när han sa.

" Det jag vill är att när ni om 1, 2 månader.. kanske ett halvår, när klockan ringer och ni ska upp och börja plugga(jobba), att ni tar kommandot över er själva och verkligen sätter er ner OCH pluggar. Gör dom här sakerna som inte roliga att göra. För det har ni gjort under det här året. Ta kommandot över er själva och ta lärdom av situationerna ni uppträtt i. Tex soldatprovet. Jävligt tufft! ni vet hur de känns och det kan alltid alltid alltid vara värre!!"
 

Det talet han höll kan jag. UTANTILL.
ALLT jag fick höra och alla gångerna vi blev tillsagda har gjort mig till den personen jag är idag.
Jag kommer ALDRIG att ge upp. Dom här sakerna är en baggis..
Mat, vatten och sömn. Jag tror att jag talar för alla när jag säger att jag lärt mig uppskatta det.
jaja.. nu ska jag sluta tjata om någon känsla som hälften av er aldrig upplevt.
Jag ska återgå till mitt varma rum, sätta på mig varma kläder och dra mig vidare till jobbet.



 14 Januari 2008 - 5 December 2008