Ibland orkar man inte.. Jag har kommit in i någon konstig cirkel där jag bara går runt runt runt och gör samma samma samma sak. Jag gillar rutiner, de är bäst tycker jag. Jag är faktiskt lite rädd för förändringar. Därför tar jag visa grejer väldigt hårt.
Iallafall..
Att hinna jobba, plugga och sova är fruktansvärt jobbigt. Jag vet att 80% av folk i min ålder gör samma sak.. Men det är riktigt påfrestande att plugga distans. Jag fixar de, det vet jag. Men de blir ändå jobbigt och för att inte glömma, STRESSIGT! Men..

De är ju såhär jag vill ha det. Det är såhär jag får saker och ting gjort. Därför är de OK för mig att bryta ihop och gråta i 10 minuter. Det här är en bit på vägen :) ibland kan jag tycka att jag inte åstadkommit med något, att jag knappt börjat processen till mina drömmar. Men som sagt, det har jag. Jag har ett bra jobb, Jag pluggar till tentorna, en underbar familj, bra vänner, och mitt hjärta. Senast idag så satt han och lyssnade på när jag grät/pratade i telefon och pratade nonsens, haha. Men han förstod och han gav mig, som alltid, sina bästa råd. 
Jag vet inte vart jag hade stått idag utan alla dessa fina människor omkring mig.

Det är tack vare det som jag kommit igång med det jag vill.
Nu gäller det att ha motivationen och humöret uppe.

Jag VÄGRAR att ge upp. Hörde ni det? VÄGRAR.